Efter ett längre uppehåll när jag har funderat fram och tillbaka är vi tillbaka igen på bloggen. Förlusten av liten Lucas för snart sex månader sedan känns fortfarande varje dag men det blir lite lättare med tiden även om vi har en jobbig dag framför oss på halvårsdagen om 10 dagar.
Jag har funderat på att skaffa en liten katt till men kommit fram till att jag inte är redo nu varken känslomässigt, tidsmässigt eller rent praktiskt. Vi har äntligen blivit av med våra monstergrannar ovanför så lägenheten är helt plötsligt beboelig *peppar, peppar* men jag vill ändå inte bo här och det känns smartare att flytta innan jag skaffar en kattunge än att stå mitt i en flytt och försöka få ihop en harmoniskt flock.
Just nu pågår dessutom en massa högljudda renoveringar i huset vi bor i så det känns inte optimalt att skaffa en liten nu. Slutligen har jag dessutom börjat träna på riktigt igen så tiden finns inte riktigt just nu för att vara hemma och lära en liten vad man får och inte får göra etc.
Vi väntar alltså minst ett år till.
Nog om detta, det är dags att släppa fram en liten kille som inte har fått visa upp sig på flera veckor. Kan ni gissa vem det är?
Eftersom han är en stjärna på att gömma sig är det inte lätt att se vem det är men ni kan få några ledtrådar: han är blåögd, han låååånga smala ben och kan jama så att hela kroppen rister men ändå inte göra några ljud!
Så här sitter han och spionerar på mig när jag tittar på tv och inte har en aning om att han är där.
Det är ju balifjanten! Världens bästaste Gabriel som vill säga hej igen!
Gabriel "Hoppas ni vill kika in hos oss snart igen för matte har tagit en miljon bilder av oss som bara väntar på att postas på bloggen!"